En berättelse ur Masnavi av Rumi ( 1207-1274 )
Det var en gång en man som var lomhörd. Han ville så gärna besöka sin granne som låg i sjuksängen sedan lång tid tillbaka.
Han tänkte: ”Jag är hörselskadad. Vad kan jag säga till min granne om jag går och besöker honom? Och eftersom han är riktigt sjuk, kommer hans röst att vara svag. Jag kommer aldrig att kunna höra och förstå vad han säger.”
Men han bestämde sig ändå för att göra sin medmänskliga plikt och besöka den sjuke. På väg till sin granne gick han i huvudet igenom hur samtalet skulle kunna gå till. Han ingav sig själv mod och hoppades att han skulle kunna gissa vad grannen skulle säga när han rör sina läppar.
”Hur har du det, min bekymrade vän?” kommer jag att fråga.
Naturligtvis kommer han att svara: “Jag har det bra”, eller “jag mår bra”.
”Tacka Gud”, kommer jag säga.
”Vad har du ätit idag?” kommer jag att fråga sedan.
”Jag har ätit soppa eller tagit min medicin”, kommer han att svara.
”Hoppas att du snart ska vara vid god hälsa igen”, kommer jag att säga då.
Sedan frågar jag honom: ”Vem är den läkare som tar hand om dig?”
Han kommer säkert nämna någon läkare. Oavsett vilken läkare han för på tal kommer jag att säga: ”Han är en välsignad och skicklig man. Den patient som blir behandlad av honom kommer utan tvekan att bli frisk.”
Efter att ha repeterat samtalet i huvudet gick den lomhörde mannen till grannes hus. Han satte sig bredvid sjuklingens säng och började ställa frågor i den ordning som han hade tänkt sig.
”Hur mår du?”
”Jag är döende”, svarade grannen.
”Åh, tack vare Gud”, svarade den lomhörde.
Den sjuke mannen blev förolämpad och upprörd av dessa ord. Han tänkte för sig själv: ”Vilken anledning har min granne att vara tacksam över min eländiga situation? Det måste betyda att den här mannen bara vill det värsta för mig”.
Mannen som inte kunde höra väl men såg sin sjuke granne röra på munnen frågade: ”Vad har du ätit idag?”
”Gift”, svarade den sjuke ilsket.
Utan att ha hört svaret, utbrast besökaren: ”Gott, det kommer säkert att stärka dig”.
Den sjuke mannen blev röd av ilska men grannen fortsatte: ”Vem är den läkare som tar hand om dig?”
”Azrael (dödsänglen)”, svarade den sjuke.
”Han är en skicklig läkare, må Gud välsigna honom”, svarade den lomhörde.
Den sjuke mannen tänkte: ”Det verkar som om den här mannen är min dödsfiende.”
Den halvdöve mannen återvände till slut till sitt hem och var nöjd och glad över att han hade gjort sin medmänskliga plikt och besökt en sjuk vän.
”Insikten kommer inte alltid genom att höra
Hjärtats känsliga strängar bör du beröra”