Tags
En berättelse ur Masnavi av Rumi ( 1207-1274 )
Ett antal kinesiska och bysantinska konstnärer hade en gång fått audiens hos rikets kung. Högljudda skröt de om sina färdigheter. Både kineserna och bysantinerna hävdade att det var just de som var skickligaste målare.
För att dra ett streck över fejden bestämde sig kungen för att sätta dem på prov. De skulle få chansen att uppvisa sina målartalanger. Båda grupper uppmanades att delta i en målartävling. Målarna fick disponera ett stort rum i palatset där de skulle kunna arbeta ostört. Konstnärsgrupperna skildes åt av ett draperi som drogs i rummets mitt.
De kinesiska målarna begärde att få hundra olika färger att arbeta med. Kungen befallde att deras önskemål omedelbart skulle tillgodoses. De bysantinska målarna å andra sidan sade att de inte behövde vare sig färger eller andra material. De gjorde inget annat än att rengöra och polera väggarna.
Efter några dagar fyllde ljudet av kinesernas jubelrop och glädjetrummor palatset. De var klara med sin målning. Kungen bjöds att infinna sig i deras del av rummet för att beskåda det mästerverk de hade skapat. När kungen fick se den subtila och färgrika väggmålningen blev han mållös. Sedan gick han över till de bysantinska målarnas del av rummet. När han såg de spegelblanka väggarna blev han förbluffad. De bysantinska konstnärer som tålmodigt hade väntat på kungens reaktion drog plötsligt undan draperiet. Från den motsatta väggen reflekterades kinesernas målning i deras blankpolerade vägg. Nu såg kungen vad de kinesiska målarna hade åstadkommit fast med ännu mer bländande skönhet. Ljusets reflektion och delikata spel förhöjde upplevelsen av kinesernas fantastiska färgkompositioner. Kungen var oförmögen att avgöra vilken målning som var original och vilken som var spegelbild.
Gör ditt hjärta som en spegel blank
Fri från hat, ondska och missunnsamhetens krank
Ett hjärta som är djupt och allt inrymmer
Fylls aldrig av färger och former som skymmer