30 Wednesday Oct 2013
Posted in Översättning, Edith Södergran, Namdar Nasser, Poesi, Svenska, نامدار ناصر, ادیت سودرگران, ترجمه, شعر
روزهای شفاف پائیزی
نقش بسته بر زمینه‌ی طلایی جنگل
لبخند زنان به همه‌ی دنیا
چه خوب است بدون آرزویی به خواب رفتن
سیراب از گل و خسته از دار و درخت
با تاج قرمز تاک در بالین
روز پائیزی دیگ دلتنگ نیست
انگشتان سرکشش سرد شده‌اند
و در رویاهایش دانه‌های سپید برف یکریز می‌بارند
29 Tuesday Oct 2013
Posted in Namdar Nasser, Poesi
Tags
I mina dagar löper väldiga kärl
snirkliga gator med snåriga trottoarer
som mynnar ut i öppna torg
där man tappar sig på ord
Det räcker att rispa sig
mot den ostämda vinden
eller att avsiktligt gå vilse
längs de väl oanade banorna
Det räcker att
släppa iväg snöret
som håller kvar synbilderna
Det finns
skyltar mot vägar i föreställning
och drypande fingrar
som antecknar i luften
29 Tuesday Oct 2013
Posted in Namdar Nasser, Poesi
Tags
I blodlös kyla
forslas jag
till min egen begravning
varje kväll
Du kan bryta
åliggandet
står i det finstilta
vi vrider upp värmen
och du får vara med
lottningen av en resa för två
om du kliver ut ur skinnet
om dina drömmar
går upp på scenen bara på nattetid
eller om du slår sönder alla speglar
Jag föddes till ljuset i blod
jag föddes upp i ljuset av blod
jag för in kniven i solen
kaskader av ljus rinner ut
och dränker mig
27 Sunday Oct 2013
Posted in Bruno K Öjier, Poesi, برونو ک. اوی‌یر, شعر
در اتاق هتلی دراز کشیده‌ام
نمیدانم برای چندمین بار
نوامبر ۱۹۸۰ است
برف توام با باران
و شانزده چوب لباسی فلزی در کمد
باید بپذیرم که این شهر
دیگر برای من ارزشی ندارد
پاریس٬ چه اتفاقی افتاد مگر
پاریس٬ میتوانی توضیح دهی
چرا من در گورستان مونپارناس
ایستادم و سنگ قبری را خواندم
که بر آن نوشته بود:
خاکستر من
بیشتر از زندگی آنان
گرما خواهد بخشید
27 Sunday Oct 2013
Posted in Namdar Nasser, Poesi
Tags
Samspelande svårmod
den mörkröda ledtråden
om tingens abrupta lägesförändring
Det blåser fortfarande utanför fönstret
Den lilla lila liljan
en fläck av dröm
i sömnens upplysta fragment
Hon vaknar som solen
den alltid frånvarande närvaranden
och flyter under gatornas istäcke
26 Saturday Oct 2013
شعری از برونو ک. اوی‌یر شاعر سوئدی
گمشده در جنگلی بیگانه
با زخمی قرمز بر زانوانت
ابر بزرگ سفید
در آسمان درنگ کرد
تکه‌ای ازپنبه‌اش را به تو داد
و دوباره کار خود را از سر گرفت
دوباره نوک کاج‌ها را نم زد
و به آنها درخششی سرد و سیاه بخشید
01 Tuesday Oct 2013
Posted in Namdar Nasser, Poesi, Svenska, نامدار ناصر, سوئدی, شعر
I en cirkel går jag
sju gånger medsols
runt elden
sedan knäböjer jag inför flammorna
Min mor viskar i mitt öra
glöm inte familjens eldhärd
Jag lägger ett finger i askan
och doppar den i munnen
för att bli lycksalig
I en lövhydda
sover jag sju nätter
under bar himmel
för att bli lycksalig
Längs smärtans väg
vandrar jag uppåt
stannar vid fjorton stationer
och ber
för att bli lycksalig
I en cirkel går jag
sju varv motsols
runt en kub
jag rör vid den
och säger gud är större
dagen därpå kastar jag
fyrtionio stenar på en pelare
för att bli lycksalig
Jag går framåt
ner på knän
tiden fram i tiden
sträcker fram handen
Mina läppar rör vid
den svarta stenen
Jag säger:
Jag kommer att gå denna långa väg själv
naken och ensam som en å
Jag kommer att gå denna korta tid själv
som en fläkt från evighet till evighet
jag kommer att bära denna börda själv
i skydd av min egen kropp
22 Sunday Sep 2013
Tags
Ett antal kinesiska och bysantinska konstnärer hade en gång fått audiens hos rikets kung. Högljudda skröt de om sina färdigheter. Både kineserna och bysantinerna hävdade att det var just de som var skickligaste målare.
För att dra ett streck över fejden bestämde sig kungen för att sätta dem på prov. De skulle få chansen att uppvisa sina målartalanger. Båda grupper uppmanades att delta i en målartävling. Målarna fick disponera ett stort rum i palatset där de skulle kunna arbeta ostört. Konstnärsgrupperna skildes åt av ett draperi som drogs i rummets mitt.
De kinesiska målarna begärde att få hundra olika färger att arbeta med. Kungen befallde att deras önskemål omedelbart skulle tillgodoses. De bysantinska målarna å andra sidan sade att de inte behövde vare sig färger eller andra material. De gjorde inget annat än att rengöra och polera väggarna.
Efter några dagar fyllde ljudet av kinesernas jubelrop och glädjetrummor palatset. De var klara med sin målning. Kungen bjöds att infinna sig i deras del av rummet för att beskåda det mästerverk de hade skapat. När kungen fick se den subtila och färgrika väggmålningen blev han mållös. Sedan gick han över till de bysantinska målarnas del av rummet. När han såg de spegelblanka väggarna blev han förbluffad. De bysantinska konstnärer som tålmodigt hade väntat på kungens reaktion drog plötsligt undan draperiet. Från den motsatta väggen reflekterades kinesernas målning i deras blankpolerade vägg. Nu såg kungen vad de kinesiska målarna hade åstadkommit fast med ännu mer bländande skönhet. Ljusets reflektion och delikata spel förhöjde upplevelsen av kinesernas fantastiska färgkompositioner. Kungen var oförmögen att avgöra vilken målning som var original och vilken som var spegelbild.
Gör ditt hjärta som en spegel blank
Fri från hat, ondska och missunnsamhetens krank
Ett hjärta som är djupt och allt inrymmer
Fylls aldrig av färger och former som skymmer
21 Saturday Sep 2013
Posted in Översättning, Namdar Nasser, Persiska, Poesi, Rumi, مولانا, نامدار ناصر, ترجمه, سوئدی
Tags
En berättelse ur Masnavi av Rumi ( 1207-1274 )Det var en gång en man som var lomhörd. Han ville så gärna besöka sin granne som låg i sjuksängen sedan lång tid tillbaka.
Han tänkte: ”Jag är hörselskadad. Vad kan jag säga till min granne om jag går och besöker honom? Och eftersom han är riktigt sjuk, kommer hans röst att vara svag. Jag kommer aldrig att kunna höra och förstå vad han säger.”
Men han bestämde sig ändå för att göra sin medmänskliga plikt och besöka den sjuke. På väg till sin granne gick han i huvudet igenom hur samtalet skulle kunna gå till. Han ingav sig själv mod och hoppades att han skulle kunna gissa vad grannen skulle säga när han rör sina läppar.
”Hur har du det, min bekymrade vän?” kommer jag att fråga.
Naturligtvis kommer han att svara: “Jag har det bra”, eller “jag mår bra”.
”Tacka Gud”, kommer jag säga.
”Vad har du ätit idag?” kommer jag att fråga sedan.
”Jag har ätit soppa eller tagit min medicin”, kommer han att svara.
”Hoppas att du snart ska vara vid god hälsa igen”, kommer jag att säga då.
Sedan frågar jag honom: ”Vem är den läkare som tar hand om dig?”
Han kommer säkert nämna någon läkare. Oavsett vilken läkare han för på tal kommer jag att säga: ”Han är en välsignad och skicklig man. Den patient som blir behandlad av honom kommer utan tvekan att bli frisk.”
Efter att ha repeterat samtalet i huvudet gick den lomhörde mannen till grannes hus. Han satte sig bredvid sjuklingens säng och började ställa frågor i den ordning som han hade tänkt sig.
”Hur mår du?”
”Jag är döende”, svarade grannen.
”Åh, tack vare Gud”, svarade den lomhörde.
Den sjuke mannen blev förolämpad och upprörd av dessa ord. Han tänkte för sig själv: ”Vilken anledning har min granne att vara tacksam över min eländiga situation? Det måste betyda att den här mannen bara vill det värsta för mig”.
Mannen som inte kunde höra väl men såg sin sjuke granne röra på munnen frågade: ”Vad har du ätit idag?”
”Gift”, svarade den sjuke ilsket.
Utan att ha hört svaret, utbrast besökaren: ”Gott, det kommer säkert att stärka dig”.
Den sjuke mannen blev röd av ilska men grannen fortsatte: ”Vem är den läkare som tar hand om dig?”
”Azrael (dödsänglen)”, svarade den sjuke.
”Han är en skicklig läkare, må Gud välsigna honom”, svarade den lomhörde.
Den sjuke mannen tänkte: ”Det verkar som om den här mannen är min dödsfiende.”
Den halvdöve mannen återvände till slut till sitt hem och var nöjd och glad över att han hade gjort sin medmänskliga plikt och besökt en sjuk vän.
”Insikten kommer inte alltid genom att höra
Hjärtats känsliga strängar bör du beröra”
15 Thursday Aug 2013
Posted in Ali Naderi, Översättning, Namdar Nasser, Persiska, Poesi, Svenska, فارسی, نامدار ناصر, سوئدی, شعر, علی نادری
Tags
Små droppar
sitter på fönsterrutan
i vår kärleks natt
Den minsta av sjöar
viskar ekot av dina suckar
Och nu
i den fuktiga luften efter regnet
glänser gatornas horisont
i natten
Mannen
är borta i fjärran
kvinnan
drunknar i droppen
Se
detta är dina hårstrån
som ännu grånar
i spegeln
Stjärnornas snö
eller tidens stoft
det som täcker över
dina spår
Se
himlen bemantlas av mörka moln
spegeln av kvävda snyftningar
I de levandes dagbok
antecknades inte vårt namn
inte heller i de dödas
Förgäves förflöt tiden
förgäves var världen
när den inte mindes oss
Ensam stol
tyst gata
inte heller den lättjefulla spegeln
reflekterade vår tomma plats
Knoppen var tvungen att slå ut
i en namnlös blomma
vars tusen blad av drömmar
var den eviga hemlöshetens hemvist
Ord
jag vill ha
sunda och friska ord
Ord som inte vissnar
inte förstenas
Ord som inte dör
Levande upprätta ord
som träd i storm
Ord som skallar
i den entoniga dagen
Ord som får hemmasolen
att bryta fram
i dagens grå regn
Ord
jag vill ha ord
frammanande ord
inte hjärtskärande
eller splittrande
Ord
jag vill ha ord
i dessa dagars regn av aska
Jag vänder mig om
i dina ögon
är leendet en tom blick
och sorgen överskuggar dina läppar
Jag vill sudda ut skuggorna
fylla dina blickars tomhet
men händer av skugga
kan inte skingra skuggorna
Jag flyr
från skuggor
som blir längre och längre
i skymningen
Namdar Nasser 