Dagarna är korta vandringar

Tags

Namdar Nasser

Dagarna är korta vandringar

längs den enda asfalterade vägen

till en kopp te och en bit lantligt bröd

dagarna är utsiktslösa stunder

med loja flugor på den dammiga balkongen

 

Jag får inte lämna staden än

sade de slättrakade männen

som stormade hotellet

jag är fri men i mellanrummet

jag är fri men i övergången

jag är fri men får korsa mitt eget spår

 

På kvällen lägger jag mig på det sträva lakanet

innanför ögonlocken

klättrar jag upp i körsbärsträdet på gården

den gata där våra läppar inte fick röra varandra

täcks sakta av rostbruna löv

jag hör demonstranternas hetsade röster

som skakar butikernas fönsterrutor

och de sista löven som klamrat sig fast vid grenarna

 

Jag drömmer för att glömma

jag drömmer för att komma ihåg

en gång drömmer jag två gånger om henne

Scen 1

 

Där står du
förklädd som dig själv
ensam som en stavelse
i sanningens brustna kägelljus

Med kroppar som inte längre passar ihop
sitter långvariga älskare
och kramar tafatt om varandra
i exakt rätt ögonblick

Dina fötter är till hälften täckta
av en aska efter utbrända röster
bakom dig har du en åttatusen kilometer lång väg
och framför dig ingenting

De kommer och går
säger en sak
men släpper igenom blicken något annat

Hur ska skygga smekningar
få stenens förstenade ådror
att åter genomrusas av kärlekens röda blod?

Ljust mörkt ljust
i täta och lika långa intervaller
som åkte du i en hiss
med en sönder lampa

Ett liv ständigt i ofärdig ombyggnad
en myriad av relationer
och genom en väv av dumpat ansvar
skuldkänslor och migration

Du log åt någon utanför tiden

Tags

namdarnasser, Poesi

Vid infarten till en väg
som vägrade att börja
hälsade du
välkommen min kung
du får hänga upp repgungor i tjocka trädgrenar
åt våra barn som jag ska föda
men dina minnen är inte inbjudna

Jag hängde av mig min lila kappa
och abdikerade
Handlingarna i ord
hölls vid doften av nyslipade årsringar av ek
det var ett möte mellan mitt förflutna och din nutid
våra röster kunde tillhört
vem som helst i mörkret

Du log åt någon utanför tiden
och gjorde ditt val
mellan charm och vrede
mellan inkluderande eller exkluderade kunskapsteori
sedan tog du en penna
drog ett par streck över fullmånen på fönsterrutan
och skrev om de gamla sanningarna

Det odelade elementet

Tags

namdarnasser, Poesi

En vinternatt
Jag kör hem tvärs genom landet
Världen utanför
består av två urämnen
det yra mörkret
och den täta snön

Reflexerna är vägkantens
undflyende viltögon

Ett par händer kommer
plötsligt bakifrån
håller för mina ögon
och frågar
gissa vem?

Jag griper stadigt om ratten
medan rösten ekar

I begynnelsen var ordet
ordet kom till mig
och stannade kvar

Bara profeter och poeter stoltserar
med snarlika berättelser

Jag vägde dem på tungans vågskål
och knöt ihop dem i finstämda fraser

Ord som inte betydde något
eller symboliserade något
ord som slogs för friheten
att få vara just ord
ord som inte ville bära etiketter
Inte subjekt eller objekt
och inte heller behagade
inordna sig
i en sats eller bisats grammatiska ok.
ord som inte ville yttra sig
ord som inte ville böja sig

Du är ordet
det tysta ordet
det odelade elementet

Vårt blad av historien

Tags

Namdar Nasser, namdarnasser, Poesi

Vi ville skapa gryningen på nytt
skölja världen ren

Hand i hand
uppgick vi alla
i den sköna kollektiva smärtan
mässande uppbrottets elegi

Kampen forsade varmt i våra ådror
synen var bländad av negationer
och ytterligheternas fana
vajade högt

Vi fyllde livets lungor
fulla med död åt döden
och jagade bort tyrannen

Frälsaren steg ned
insvept i eld
smyckad med hat och vrede

Luften var fräsch
i ett par dagar
men
nyanserna blev färre
tiden blev trängre
passionen förvandlades till kaoset
och friheten
var det första barn
revolutionen förlorade
i missfall

I landet utan möte
beströddes vägen till paradiset
av skövlade blommor
och de visas ord
och de ungas kroppar
blev snart kringspridda lemmar
som klottrade ner
vårt blad
av historien

روز پس از شادى

Tags

نامدار ناصر, شعر

روز پس از شادى است
منفذها به روى پريشانى و دلتنگى
بازترند

وزوز مگس پشت پنجره
معناى زندگى را مته می‌كند

به سوى باختر
می‌نگرم
و به سوى خاور

خواهش
به مرزهاى آرام گشته
باز می‌خزد
و گستره‌ى ميان خرد و شور
باريكتر می‌شود

Dagen efter glädjen!

Tags

Namdar Nasser, Poesi

Det är dagen efter glädjen
porerna är öppnare
mot förtvivlan och saknad

Flugans surr i fönstret
borrar sig in
i meningen med livet

Jag vänder mig mot väst
och jag vänder mig mot öst

Det vidsträckta gapet
mellan förnuft och passion
krymper
när begäret återvänder
till sina bedarrade gränser

با هم آه کشیدن هم گناه بود

Tags

نامدار ناصر, شعر

اوج موشک‌های ضدهوایی
و نوبت ناله‌ی یکنواخت کولر

شب
همه شب
با چشمانی خیره
با زنی عشق ورزیدم
که دوستش نداشتم

صبح
دوستی که خانه‌اش را
به ما قرض داده بود
با نان و پنیرآمد

سپس
هر کدام به راه خود رفتیم
با دستانی که نمی‌بایست
دست دیگری را بگیرد
و لب‌هایی که نمی‌بایست
در خیابان بوسه زند

آن روز
کشوری را ترک کردم
که در آن با هم آه کشیدن هم
گناه بود

نان ترکی و شراب ناصاف

Tags

نامدار ناصر, شعر

بالکن گرد و خاک گرفته‌ی هتل
نان ترکی و شراب ناصاف
روی میز لرزان پلاستیکی

یک بازوی تکه‌پاره شبها به سراغم می‌آید
و خمپاره‌ها هنوز در گوشم سوت می‌کشند

نان و شراب
را از رمان اینیاتسیو سیلونه گرفته‌ام
کتابی که در قفسه به جا ماند
و هنوز هم نخوانده امش

چشمانم را که به هم می گذارم
گلوله‌های منور
روی سیاهی پشت پلک‌هایم
رگه‌های قرمز می‌کشند
و وقتی چشمانم را باز می‌کنم
نوزده سال دارم و از جبهه گریخته‌ام
و می‌بینم باد پاییز برگ درختان را
در امتداد تنها خیابان آسفالت دیاربکر
ورق می‌زند

Turkiskt bröd och grumligt vin

Tags

Namdar Nasser, Poesi

Dammig hotellbalkong
turkiskt bröd och grumligt vin
på vingligt plastbord

En bortsliten arm besöker mig om nätterna
och kanonerna dånar än i mina öron

Bröd och vin
det är efter Ignazio Silones romantitel
En bok som blev kvar i hyllan
och som jag fortfarande inte läst

När jag sluter ögonen
drar vinande projektiler
röda streck över min blundsvärta
och när jag öppnar ögonen
är jag en 19-årig desertör
och ser höstvinden bläddra trädbladen
längs Diyarbakirs enda asfalterade gata